Torsdag

Denna torsdag har varit en vanlig torsdag men med inslag av många sorliga inslag. Inte sorliga på ett allt för sorligt sätt utan det jag menar är det där när Johan håller sitt tal på svenskan till klassen om de tre åren tillsammans. När man är mitt på klätterväggen och kommer på att det är sista idrottslektionen någonsin. Vad gör man? Jag tog vara på den där sista idrotten och skulle upp för den där förbannade klätterväggen en andra gång men en annan väg. Inte så smart, halvägs upp stod jag som ett stort X och kunde inte komma någonstans, jag vet tvungen att börja om. Hamnade på ungefär samma ställe men kom fdörbi det på något sätt, när jag var nästan uppe hade jag ingen känsel i underarmarna pågrund av kramp, vilket resulterade i att jag tappade greppet. Jag försökte igen satsade allt , sköt ifrån med bena och missade. Men jag gav inte upp jag hade klättrat hela vägen upp på en klättervägg en gång i mitt liv och det var tio minuter innan jag var där uppe vid taket igen för att få tag i det där sista greppet som var så omöjligt! Men skam den som ger sig, visst klarade jag till slut.
Jag ser det som ett perfekt avslut på idrottslektionerna i mitt liv, jag komemr att sakna dom!


Dagens citat:
"Det omöjliga tar bara lite längra tid"
Marianne Eriksson